close but yet so far

Har inte skrivit så mkt i bloggen på senaste tiden. Det finns inte så mycket att berätta. Just nu känns det som om tiden står stilla. Nästan alla mina närmsta vänner befinner sig utomlands och ja själv sitter man här och bara låter tiden rulla iväg. Doris är absolut det bästa jag har, men med det kommer också ett avsvar. Jag har tagit på mig det ansvaret själv och jag kan eller vill inte lämna henne. Självklart så kommer jag ju fortfarande åka på någon semester och så, men inga längre perioder. Jag önskar bara att jag ibland kunde få vara lite mer fri, förstå mig rätt.
karln är utomlands denna helg, så jag får se till att få helgen att gå utan honom. Imorgon funderar jag på att åka ut till björkis, umgås lite med föräldrarna.

Hoppas alla får en fin helg.