close but yet so far

Hej jag heter Hanna och jag är uttråkad. Jag är så fruktansvärt uttråkad men jag orkar inte göra ngt heller. Det känns som om min hjärna börjar lägga av. Den stänger helt enkelt ner, konstig känsla må jag säga.
Så nu har begravningen för farfar varit och det konstigaste hände när vi skulle gå in i kyrkan. Jag fick ett skrattanfall, jag kunde knappt hålla tillbaka skrattet. Det kändes jätte konstigt och jättefel såklart. Mamma sa att vissa personer börjar skratta istället för att gråta, och ja det kändes verkligen som det. Men jag har aldrig haft några problem med att gråta tidigare. I alla fall.... det var en jättefin begravning för farfar, dom hade valt en jättefin låt med Staffan Percy-drömmarnas skepp, som passar in på farfar. Han har ju varit sjöman (heter det så?) i många år, jobbat på stora skepp och tyckte mkt om havet och båtar.