close but yet so far

Jag känner att hornen växer, dom vill ut nu. Jag känner mig så j*vla förbannad hela tiden. Jag känner mig stressad hela tiden och ja jag håller på att förvandlas till djävulen själv. Jag har sån lust att bara springa runt och skrika. Om jag orkade skulle jag hoppa lite med... Vad är det som händer? Jag som trodde bara för någon dag sen att allt skulle ordna sig och att jag var på väg till en bättre fas i mitt liv. Men ikke, det var längesen jag kände mig såhär arg. Jag vet inte riktigt varför jag är det heller, kan inte riktigt sätta fingret på va som är fel, eller jo när jag tänker efter så kan jag det men jag vill helst förtränga skiten. Jag trodde absolut inte att det var såhär mitt liv skulle se ut om nån hade frågat mig för några år sen. Jag står och stampar på samma förbannade ställe och jag kommer inte loss. Jag är så trött på allt........
Jag har bara lust att dra ner persiennen och lägga mig och sova, och sen vakna och då är allt bättre, men det är samma skit varje morgon när jag vaknar......

Bläääää det här vart ju ett roligt inlägg, men va fan.........
Nu ska jag ner och lägga i tvätt, kanske sker ett mirakel nere i tvättstugan.