close but yet so far

Alla som har eller haft hund vet om att det alltid inte är lika kul att ha hund. D har varit inne i en trots damp och spök period nu. Hon dampar när vi är ute och tror att alla som går i trappuppgången är ute efter henne. Hon har helt enkelt inte varit sig själv! Jag kom precis in från vad som skulle vara en långpromenad, som sedan blev 1 timmas träning istället. Som ni vet så brukar jag träna henne i en inhängnad vid karl johan skolan. Men jag har undvikit den nu för att hon sköter sig där inne med sen utanför så är hon "vild". Hon har fått för sig att där inne så tränar vi och går fint och lyder matte, men sen så fort vi kommer ut så tror hon att det är fritt fram och betee sig.
Vi är båda OTROLIGT envisa, och det är väl kanske både på ont och gott. Men jag kan ju säga att hon testar mitt tålamod väldigt mycket nu. Vi gick fram och tillbaka på parkering idag för att hon tror om hon drar tillräckligt mycket i kopplet så kommer hon få komma till inhängnaden. Det finns ingen att skylla på förutom mig själv!!!
Hon har dragit mkt i kopplet nu när vi är ute och går, så jag har börjat om. Jag stannar och inväntar att hon vänder eller kollar på mig och då blir det KANON kul och mkt hojjtande. Som sagt det är slitit och jobbigt ibland, men hon är absolut det bästa jag har! Men nu måste jag sätta upp regler och HÅLLA fast vid dom, ska också börja med att hon får sova i sin bur på nätterna. Jag har ju all tid i världen nu när jag inte har ngt jobb heller, så nu höjer jag ribban och satsar stenhårt för att d ska bli den hunden jag vet att hon kan bli om jag tar mig i kragen och sätter upp mer regler och är mer konsekvent när vi är ute.